Spårsnö innebär att sent startande har oproportionerligt stor fördel jämfört med tidigt startande. Det är framför allt två saker med spårsnön som påverkar den sportsliga rättvisan negativt:

1. Fysiskt – att det är enklare att ta sig fram i spåret än bredvid spåret. Ju tjockare och tyngre snö, desto större negativ effekt.

2. Tekniskt – att det med hjälp av spåret oftast är enklare att hitta kontrollen och att hålla ett vägval ut mot en stig, en väg, eller något annat där många tidigare har sprungit och bildat spår. Här räcker det med ett relativt tunt lager snö för att den sportsliga rättvisan ska sättas ur spel.

Med ovanstående som utgångspunkt är det alltså först när en övervägande del av tävlingsområdet är fritt från snö som tävlingen kan bli aktuell för att bli rankingmeriterande.

En tävling skulle till exempel kunna behålla sin status som rankingmeriterande förutsatt:

• Att snön har en så pass hård skare på sig att ingen spårsnö bildas.
• Att endast stigarna har hård snö eller is på sig och att tävlingsområdet i övrigt är snöfritt.
• Att snö endast ligger kvar i ett antal norrsluttningar eller sankmarker som utgör en relativt liten del av tävlingsområdet.
• Osv.

Exakt var gränsen går är svårt att sätta i text utan får bedömas från fall till fall utifrån hur mycket den sportsliga rättvisan påverkats av spårsnön.

Det är rankingansvarig i distriktet som tar det slutgiltiga beslutet om meritering, vid behov i samråd med arrangör, OF och SOFT.

Kommentar: Spår kan även förekomma på tävlingar utan snö, men ofta går det då att minska den sportsliga orättvisan, till exempel genom att dela klasser, eller som på O-Ringen, genom att ha fyra startgrupper med olika inbördes ordning under fyra dagar.